Heta samtal om otrohet

Den här delen kändes enkel, här fanns inga gråzoner. Otrohet är fel och jag kunde inte se något som skulle få mig att tycka annorlunda. Men var det så enkelt? Självklart inte.

Som några av er kanske minns la jag ut en fråga om när ens handlingar räknades som otrohet. Det var på det inlägget Pelle svarade mig. 
- Hur tänker du kring otrohet? undrar jag.
- Fantasier eller om man varit i situationer när lusten bara tagit över och man Inte kan tänka klart, sånt som kan få jobbiga konsekvenser.
- Men är en fantasi otrohet?
- Nej det är det inte, men när fantasi övergår till handling och man kan inte stoppa sig. 

Han lägger till:
Sen beror det ju på vad man har för överenskommelse med sin partner.
För mig är det en inte fråga, har man ett öppet förhållande så kan man väl knappast vara otrogen, eller?
Jag har svårt att köpa argumentet att man inte kan stoppa sig. I min värld har en alltid ett ansvar för sina handlingar och en kan alltid välja att gå där ifrån. Typ slå sina barn, stjäla i butiken eller stoppa sin kuk i någon annan.

Men jag gräver vidare i hur Pelle tänker:
- När är man otrogen då? Är det vid en kyss, när man chattar eller är det först vid penetrerande sex?
Han svarar snabbt:
- För mig känns det som när man penetrerar - oralt, slick och smek är inte otrohet för mig i mitt mindset.
Han tvekar en kort stund och fortsätter:
 - Jag vet att det är fel men det ger mig en sån galen kick.

Tanken provocerar mig men jag är ju inte här för att döma utan för att höra hur olika människor tänker så jag frågar:
- Jag säger inte att något är rätt eller fel. Bara undrar hur du tänker? Är det ok åt andra hållet också? Att din partner gör de sakerna med någon annan?
Han svarar med ett lätt skuldmedvetet uttryck:
- Nej, det skulle inte alls kännas ok åt det andra hållet.

Känner mig lätt frustrerad när jag frågar:
- När skulle du anse att din partner är otrogen?
- Jag vet att det är jag som är ute på tunn is men jag skulle känna mig bedragen bara min partner blir mer än närgången med någon annan.
Jag håller med om han är ute på tunn is och vi avslutar samtalet med att vara eniga om att vi är oeniga i den här frågan.

Nästa person att prata otrohet med var Niklas. Han svarade på min efterlysning med följande lilla meddelande:
” Hej, har bedragit min sambo flera gånger. Bland annat med en gift kvinna på mitt jobb.” 
Följt av:
Jag har aldrig kommit på min partner vara otrogen. Men hade en relation med en gift kollega i ett år. Det var inte så mycket själva sexet som spänningen och buset på kontoret,  att komma först till kontoret för att få inspektera hennes rakning innan kollegorna stämplade in. Jag har även haft mer korta icke affärer med olika singlar. Har också haft en bdsm relation med gift kvinna. Vi sågs 2 gånger på ett hotell och lekte ut en natt.
 
Måste erkänna att jag nog inte var helt opartisk när vi påbörjade intervjun och jag ber om ursäkt om mina åsikter färgar den här intervju för mycket.

Jag börjar intervjun med att stämma av hur länge Niklas och hans sambo varit tillsammans.
- Vi har varit tillsammans i tio år.
- Har ni några barn? undrar jag. 
- Nej, inga barn.
- Hur är din relation med sambon?
- Bara bra vi är väldig trygga i vårt förhållande efter alla dessa år.

- Du hade haft en relation med en kollega, visst var det så?
- Stämmer. Hon är gift och vi har haft en relation i ett år
- Hur började det?
- Vi har jobbar ihop i två år innan dess. Plötsligt började hon skicka mess om saker på fritiden. Bara lite korta interna saker sådär. Så en eftermiddag hade vi en jobbkonversation i chatten som spårade lite.

Det här stör mig, han har en bra relation men inleder ändå en relation med en annan kvinna.
- Om ni har en bra relation Vad är det då som får dig att inleda en relation med en annan kvinna?
Niklas svarar enkelt:
- Spänningen i vardagen i kombination med att hon kompletterar min sambo på vissa punkter och då menar jag inte sexuellt,
Blir ju motvilligt nyfiken:
- På vilka sätt kompletterar de varandra?
- Min sambo är öppen om allt för alla. Min kollega är en pryd gift två barns mamma från landet. Jag gillar kontrasterna. Madonna på jobbet, hora i sängen.

- Men har du inte dåligt samvete gentemot din sambo?
Han känns uppriktig när han svarar:
- Nej bara om jag prioriterar bort henne för kollegan. Men inte för att vi gjort det i våran säng eller så. Skulle Inte ha det för hennes familj heller om jag skulle träffa dem.

- Hur skulle du känna om din sambo var otrogen mot dig!
- Jag tror att jag hade varit okej med det. Men det är vad jag tror typ det jag inte vet tar jag inte skada av.

Jag har så svårt att se varför man är otrogen i en bra relation något måste väl vara fel så jag frågar:
- Har ni ett dåligt sexliv?

Han låter förvånad när han svarar:
- Verkligen inte. Jag gillar vissa saker hon inte gillar men det är mer krydda. Det är passionerat ändå. Sexet med älskarinnan är sällan dessutom, mer sällan än med sambon.

Det här är väldigt långt ifrån mitt synsätt så jag måste fråga;
- Du har aldrig funderat på att lämna din sambo för att prova något mer spännande?
Vi hade en paus för fem månader sedan. Då hade jag en annan kvinna i 6 månader men så insåg jag att jag vill leva och ha familj med sambon.
- Var det här med en paus din idé?
- Svar ja, det var aldrig något hon ville. 
- Så du ville ha tillbaka henne och få en familj med henne. Tänker du fortsätta att utforska sexlivet utanför ert förhållande?
- Kommer det kvinnor i mitt liv som vill utforska det med mig så ja.

Jag kan inte förstå Niklas synsätt, men vem är jag att döma. Men efter den här intervjun måste jag höra av mig till en annan av mina följare som jag vet har varit otrogen i en tidigare relation. Är det verkligen så att man är otrogen i en bra relation? Varför valde han att vara otrogen?

På sitt vanliga lugna och tydliga sätt svarar han:
- Vi hade helt olika sexuella preferenser. Hon var nästan asexuell och jag har själv en väldigt hög sexlust. Jag valde att vara trogen mot mig själv helt enkelt.

Hmm ändå något jag nästan kan förstå.

Jaja det var ett stickspår, nu till min sista intervju i den här, kan vi kalla det miniserien?

Den sista intervjun blev nog den som berörde mig mest, det var en intervju som jag gjorde med Åsa.
Hon var också en av de som svarade på min efterlysning och den största anledningen att jag tog med även henne var att hon var kvinna. Tänkte att det kunde vara bra att visa att även kvinnor är otrogna. 
Meddelandet som kom bland mina DM löd:
“Apropå otrohet... 
Jag kan berätta min historia, var otrogen till och från under sju år. Tänker du att du ska ha fler som delar, våra skäl lär kunna variera, men jag kan försöka förklara hur jag tänkte.”

Efter en kort presentation av mig, brukar ge mina intervjuoffer det, börjar Åsa berätta sin historia för mig.
- Vilken form av relation var du i när otroheten började? frågar jag.
Åsa ler lite vemodigt och börjar berätta:
- Jag träffade min man när jag var väldigt ung och han var nästan tjugo år äldre ganska snart efter att vi mötts gifte vi oss. Det blev ett äktenskap med tre barn, massa glädje, fest, resor och alkohol. Efter ett tag tog alkoholen en allt större roll i vårt äktenskap och jag mådde allt sämre men jag var för rädd för att lämna jag hade inget  annat.

Åsa suckar tungt och fortsätter:
- När vi varit gifta i lite mer än tio år träffade jag en man genom jobbet som var allt min man inte var, med både de positiva och negativa sidorna av myntet. Samtidigt hade jag och maken börjat i terapi i ett försök att rädda vårt äktenskap. Trots det började jag träffa den här andra mannen. I huvudsak var det rent sexuellt men det fanns också vissa känslomässiga band.

Jag berörs starkt av det Åsa berättar men kanske mer av det som finns där mellan raderna. Som mamma och åskådare till ett antal skilsmässor är det barnen jag tänker på och jag måste få veta hur Åsa har tänkt kring det:
- När jag tänker på otrohet är det barnen som får mig att må sämst. Är man två vuxna så visst dumt och det kan verkligen orsaka stor smärta man är ändå vuxna. Men när barn kan påverkas känns det värre. Påverkade din barn hur du tänkte i den här situationen?

Åsa är allvarlig när hon svarar:
- Barnen var små nog att hållas utanför till en början men sen landade jag efter ett par månader i att jag behövde skilja mig. Det visade sig att min man vetat ett tag att jag gått bakom ryggen på honom. Han hade bevis som jag inte vet hur han fått fram. Vi flyttade isär och ansökte om skilsmässa.

- Var din otrohet ett sätt eller ska jag kalla det en språngbräda för att komma ur en dålig relation eller var det för din egen skull du inledde den andra relationen?
Efter en kort tvekan svarar Åsa:
- Jag behövde få hämta energi från den relationen för att orka ta mig ur och han gav mig den. Efter ett halvår så valde jag ändå att låta maken flytta hem igen och jag bröt med min älskare.

Trots att jag egentligen vet svaret på frågan ställer jag den:
- Blev det bättre den här gången?
Åsa skrattar till men det är ett glädjelöst skratt:
- Äktenskapet fortsatte att vara lika dåligt, främst var det alkoholen och hur han blev när han drack som förstörde. Det blev lite bättre ett tag men sedan bara sämre och sämre. Efter två år kontaktade jag min älskaren igen. Vi sågs till och från resten av äktenskapet som tog slut på riktigt först förra sommaren. 

- Har du haft dåligt samvete för att du var otrogen mot din dåvarande man?
- Konstant! Aldrig när vi sågs men alltid efteråt. Men aldrig tillräckligt mycket för att låta bli.
- När skilsmässa tillslut var ett faktum hade din älskare någon plats i ditt liv då? undrar jag.
- Nej, vi sågs en gång efter ett par månader, men jag hade gått vidare och börjat träffa andra.

- Nu när du ser tillbaka på den här tiden, hade du velat eller kunnat göra något annorlunda eller var det här ditt sätt att överleva.

Hon svarar utan att tveka:
- Det var mitt sätt att överleva.

Skilsmässan är ett faktum men har det här påverkat deras relation idag. 
- Har ditt ex använt det här emot dig jag tänker gentemot barn, familj och vänner?
- Han vet att jag var otrogen under hela den här tiden. Men han tror nog att det varit hela tiden och ofta, men det handlade om att vi träffades sporadiskt med  långa uppehåll de längsta på ett och två år. Vi sågs aldrig oftare än  varje månad, oftast kanske varannan. Han var inte beredd att lyssna på mig när han konfronterade mig. Han ställde ultimatum och har hotat att berätta för barnen, som nu är unga vuxna. Jag tror inte han gjort det men vet att han berättat det för min familj bland annat. Så han har inte sagt något rent ut till barnen, säger han, men han smutskastar mig generellt.

Hon gör en kort paus och fortsätter:
 - Alla våra gemensamma vänner är hans vänner idag.  Men det är det som är den stora skillnaden mellan första gången jag lämnade honom och nu. Då var jag i en total beroendeställning gentemot honom. Jag hade nästan ingen förtrolig förutom honom och min älskare. Idag har jag ett jobb i en annan bransch. Vänner som är mina egna. Innan separationen gick jag kurser i personlig utveckling och påbörjade ett 12-stegsprogram för medberoende in. Så när jag lämnade var jag tillräckligt stark och trygg i mig själv för att orka.

Hennes historia berör mig djupt och jag avslutar intervjun med att fråga hur hon ser på sin otrohet idag?
- Jag rättfärdigar inte min otrohet, den var ett svek på alla sätt och jag har gjort min gottgörelse för den till min exman. Jag begär inte att han ska förlåta mig men jag har förlåtit mig själv.

När jag drog igång med det här projektet kändes det lite övermäktigt men jag är så stolt att jag vågade och att jag faktiskt  lyckades få ihop det på slutet. Men också glad för alla olika sidor jag fått ta del av och av insikten att allt kanske inte är så svart eller vitt som jag ville tro. 
Ett stort och hjärtligt tack till alla er som svarat på mina undersökningar på Instagram och till er som delat med er av era egna upplevelser i intervjuerna.