Ljudnivån var nästan öronbedövande men Sebastian hörde ingenting. Han stod som fastfrusen framför den stora anslagstavlan i estetkorridoren. En liten obetydlig lapp skriven med en snirklig handstil hade fångat hans uppmärksamhet. Manlig krokimodell sökes till ett experimentellt konstprojekt, var allt som stod följt av ett telefonnummer. Han trodde inte att det gick till en mobil utan en fast telefon då det började med 019. Han gick tredje året på estetprogrammet med inriktning Bild och formgivning på Karolinska gymnasiet eller Karro som skolan kallades och han hade älskat varje dag på skolan. Klassen var en härlig mix av galna kreativa människor som bjöd på sig själva. Idag på lunchen hade de bestämt att de skulle åka på studentresa i maj. Det skulle bli så sjukt roligt men han hade inte en aning om hur han skulle få ihop pengar till resan. Nog för att de bestämt sig för det billigaste alternativet - Bulgarien, men han behövde ändå minst 4500:- troligen 5000:-. Och så plötsligt so...
Det var aldrig meningen att någon annan skulle läsa de här novellerna. De var tänkta som små härligt snuskiga presenter från mig till min man Peter. Han kom på vart och vilka som skulle vara med och jag skrev historien. Jag älskar att skriva och jag älskar sex och jag hoppas att båda delar märks när man läser novellerna. När antalet växte kom idéen om en blogg där fler kunde läsa våra noveller.