Heta Stunder

Ing-Marie satt på tåget och såg ut på det fantastiska landskapet som passerade. Det var med blandade känslor hon närmade sig Undersåker. Att gå på tur i den jämtländska fjällvärlden var något hon gjort varje vinter de senaste 20 åren. En vecka sent på våren när det var nästan tomt på turister hade hon njutit av frisk luft, bländande vit snö och en strålande sol från en klarblå himmel. Men det hade alltid varit tillsammans med Sture.  Hjärtat snörptes samman när hon tänkte på Sture. 42 fina år hade de fått tillsammans innan han helt utan förvarning dog av en hjärtinfarkt två dagar före midsommarafton i fjol. Det gjorde fortfarande så ont och hon torkade några tårar som började rinna. Döttrarna hade tyckt att hon skulle ta en charterresa till Kanarieöarna istället men Ing-Marie ville inte träffa massa folk. Hon kände att hon behövde få komma upp på fjället känna stillheten och kanske skulle smärtan bli mindre om hon fick vara någonstans där de delat några av sina bästa stunder hon och St

Solen bröt fram när Sebastian småsprang mot bussen. Han fick öka på stegen när han såg bussen närma sig hållplatsen. Busschauffören såg honom, vinkade glatt och väntade in honom. Sebastian flämtade fram ett tack när han klev upp på bussen. Han fick gå långt bak i bussen innan han hittade ett ledigt säte där han slog sig ner. Sebastian såg som vanligt fram emot sin eftermiddag hos Monica. Han log för sig själv när han tänkte på att han stått modell för henne i två månader redan. Eller stått modell var kanske inte den bästa beskrivningen. Den mesta tiden hade de tillbringat med att ha fantastiskt sex. Alltid på hennes villkor, det pirrade till när han tänkte på första gången och hur hon helt utan förvarning frågat om han ville slicka hennes fitta. Och hur hon hade manat på honom tills hon kom i en helt galen orgasm för att sedan rida honom.  Han vred lite besvärat på sig där han satt på bussen då kuken började styvna i jeansen. Det var tre dagar sen han runkade senast, ett av hennes krav

  Vägen är isig, det i kombination med det lätta snöfallet gör att det går långsamt att köra men vi har ingen brådska. Jag blir lite nostalgisk där jag sitter i bilen upp mot Lofsdalen. Vi köpte stugan när killarna var små och har tillbringat jul, sport och påsklov där uppe. De senaste åren har det inte blivit lika ofta då kompisar och träningar dragit. Men vi har verkligen så många fantastiska minnen härifrån. Underbara semestrar i underställ, med spel, högläsning och långa dagar på fjället. Jag måste ha suckat högt för Martin tar min hand och frågar: - Vad är det Ellen? - Inget, bara lite nostalgi. Det känns så konstigt att det bara är du och jag som ska är på väg. Han kramar min hand och svarar: - Vet inte vad du tycker, men jag ser faktiskt fram emot att få ha stugan för oss själva. Äntligen kan vi ha sex på köksbordet utan att vi riskerar att bli störda av ständigt hungriga ungar. - Ja det förstås tänkte inte på det, frustar jag av skratt, men håller sen med om att det ska bli väl