Äntligen värmde solen och Magda stannade upp och vände ansiktet mot solen. Strålarna fick henne att sluta ögonen och hon drog in ett djupt andetag. De doftade vår eller det doftade av damm som yrde på trottoaren, nygräddade glassrån och den söta doften från de rosa körsbärsträden. En man stötte in i henne och muttrade något om att hon skulle flytta på sig. I vanliga fall skulle det få henne att snäsa något tillbaka men inte idag. Idag gav hon honom ett av sina soligaste leende och sa: Förlåt. Mannen varken såg eller hörde henne men hon tog ett litet danssteg innan hon stannade till och tog upp mobilen för att se hur mycket klockan var. Kvart i tolv, fyrtiofem minuter kvar tills hon skulle möta Andreas på Brasserie Lipp. Hon tog en en bild på sina bara ben, skrev ”Mina ben längtar efter dina händer” och skickade iväg snapen. Sakta började hon promenera vidare genom Brunnsparken. Ett lågt pling berättade att hon fått en snap, en snabb koll berättade att det var Andreas som svarade. Med
Det var aldrig meningen att någon annan skulle läsa de här novellerna. De var tänkta som små härligt snuskiga presenter från mig till min man Peter. Han kom på vart och vilka som skulle vara med och jag skrev historien. Jag älskar att skriva och jag älskar sex och jag hoppas att båda delar märks när man läser novellerna. När antalet växte kom idéen om en blogg där fler kunde läsa våra noveller.