Igår mötte ni Jesper som inte hade haft sex med sin fru på fem år. Idag ska ni få möta Anette. Ungefär samtidigt som Jesper dök upp i mitt flöde dök Anette upp. Hon är 47 år och gift sen snart 12 år tillbaka.
Anette svarade på en efterlysning om kvinnor som haft sex med en yngre man. Hon berättade om en date med en yngre man där han gick ner på henne och slickade henne till den mest otroliga orgasm i en bilverkstad. Den historien har jag delat här med er i en engelsk kortnovell som heter
När tanken på att skriva om det här med vita förhållanden dök upp hörde jag av mig till Anette och frågade om hon skulle kunna tänka sig att vara med och hon sa ja.
Det dröjde säkert ett par månader innan jag tog tag i att kontakta henne men så en kväll var det äntligen dags.
Efter en kort presentation av mig själv började vi prata om hur de hade träffat hon och hennes stora kärlek.
- Jag jobbade som receptionist och min man dök upp framför disken för att ha ett jobbsamtal med min chef. Jag kommer inte ihåg det här tillfället, får jag erkänna - men min man säger att han minns varje sekund. Inte definitionen av kärlek vid första ögonkastet som sådant, men han säger att det var som om det liksom sa BOOOM inuti honom när jag vände mig om och hälsade på honom.
Både han och jag var upptagna vid det där tillfället och inledningsvis var vi bara kollegor - men jag gillade honom direkt och vi hade liknande tankar om saker och ting, efter en tid så insåg vi att vi var förälskade. Det var EXTREMT opraktiskt. Dels för att våra chefer inte tyckte att det var bra att ha ett förhållande på jobbet, men också för att åtminstone jag fortfarande var upptagen i ett annat förhållande.
Det var inte ALLS som det beskrivs i romantiska noveller - när hjältinnan har två beundrare. Det var hemskt. Jag ville inte såra någon och ändå blev det så jäkla jobbigt alltihop. Efter att ha kämpat emot mina känslor i flera månader, så insåg jag i alla fall att jag inte kunde stanna kvar i den relationen jag befann mig i - så jag flyttade ut vårt gemensamma hem och in i en sommarstuga, mitt i smällkalla vintern. Under en ganska lång tid envisades jag med att jag inte ville ha något förhållande med någon över huvud taget - men det som till sist vann mig över var att mitt ex. gav mig ett ultimatum.
Om vi alls skulle fortsätta vara vänner så var jag tvungen att bryta totalt med den andre.
Anette ger ifrån sig ett torrt skratt och säger:
- Låt mig säga såhär: jag reagerar inte bra på ultimatum. Särskilt inte som min nuvarande man var förstående och sa att visst förstod han att jag fortfarande ville kunna vara vän med mitt ex.
Våra kollegor på jobbet gjorde dessutom allt de kunde för att sätta käppar i hjulet på vårt förhållande och jag är nästan hundra procent säker på att det försiggick en vadslagning om hur lång tid det skulle ta innan det sprack.
Men med tanke på att vi fortfarande är gifta, så vill jag påstå att de hade fel.
Det där med vadslagning känner jag igen, märkligt att människor inte bara kan vara glad för andra människors lycka.
Vissa människor jag intervjuar får jag dra orden ur med Anette var det som om hon väntat i flera år på att någon skulle ställa frågan för hon pratade innan jag ens hann ställa frågorna.
- Hur gammal är din man? undrar jag.
- Han fyllde 51 i år, svarar Anette och fortsätter, vi var med andra ord ganska vuxna när vi träffades, relativt sätt. att vi sen kan vara extremt barnslig tillsammans är en annan femma.
Jag skyndar mig att kolla om de fortfarande arbetar på samma företag.
Anette berättar:
- Vi gifte oss medan vi fortfarande jobbade kvar på samma ställe, men sedan dess har jag hunnit byta jobb två gånger och bransch helt och hållet en gång. Maken, däremot, blev sjukskriven på heltid medan vi fortfarande jobbade där och är fortfarande deltidssjukskriven. Det heter ju inte sjukpensionär nuförtiden.
- Hur var ert sexliv när ni träffades?
- När vi väl blev ett par, så hade vi sex ta mig tusan konstant. Vi hade otroligt
Vi hade inte gått in på vad som hänt med hennes man första gången vi talades vid mer än att det var något problem med hälsan. Jag ber Anette berätta vad som hände.
- Ja var ska jag börja, han var egentligen trasig redan när vi träffades. Det var medan han fortfarande utbildade sig till murare och under lärlingstiden där så fick han bära extremt tunga säckar med cement och liknande, det var där som ryggen började gå sönder. Sedan är han envis som en röd gris och har väldigt svårt att be om hjälp, så hans jobb när vi träffades var väl inte idealiskt. Många tunga lyft, knepiga rörelser eller ensidiga sådana. Han blev diagnostiserad med diskbråck innan vi gifte oss och opererades för femton år sedan. Operationen verkade först ha varit framgångsrik - men sedan vände det och blev ännu sämre. Ungefär i samma veva började han få väldigt starka smärtstillande tabletter utskrivna. Du vet, den sorten du hör om på nyheterna. De är förvisso effektiva mot smärta - men de är väldigt beroendeframkallande och vissa av dem har en hel hoper jobbiga biverkningar.
- Som impotens? skjuter jag in.
- Impotens tror jag inte var något problem egentligen - åtminstone inte inledningsvis. Numera, om jag hoppar framåt i tiden, vet jag ärligt talat inte hur det är med hans potens, säger Anette lite uppgivet innan hon fortsätter sin berättelse. Men däremot medförde vissa av medicinerna personlighetsförändringar och han hade en tendens att ta mer av medicinen än det som var föreskrivet när det gjorde tillräckligt ont. Fullt begripligt förstås, men väldigt dumt.
- Hur blev han? frågar jag.
- Jag minns inte just nu vad den heter, den medicinen han fick i början, men han blev manisk av den. Kunde få för sig att storstäda hela lägenheten mitt i natten.
Hon gör en kort paus:
- Tramadol, så heter den. Det var INTE en bra matchning - och det insåg han själv efter att jag ringt till en av hans bästa vänner praktiskt taget i upplösningstillstånd för att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Hon pratade allvar med honom och han insåg att han var tvungen att välja: Tramadol eller mig. Han valde mig och slutade med Tramadol - cold turkey. I samma veva slutade han även att dricka alkohol. Sedan flyttade vi till en ny bostad och gifte oss och en ganska lång period verkade det fungera relativt bra med den nya medicineringen och så... sedan var det min tur att få problem. Året efter att vi gifte oss, så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. Det är, om vi ska uttrycka oss milt, inte direkt något som gör underverk för lusten.
Många av mina intervjuer är sexiga och med väldigt mycket detaljer. Men det här är på något sätt ännu mer intimt och privat. Det känns nästan som att korsa en förbjuden gräns när jag frågar:
- Hade ni något sexliv under de här åren?
Anette svarar med ett glädjelöst skratt:
- Nu ska jag klippa till med något som egentligen är rätt surrealistiskt.
Hon gör en kort paus och säger sen:
- Vi har fortfarande inte haft sex som äkta makar.
Allt jag lyckas få ur mig är:
- Oj!
- Japp! Vi gifte oss 2009 och då hade vi inte haft sex på ett halvår, säger hon, sen har den perioden av celibat bara blivit längre och längre och längre.
För mig låter det smått otroligt att de aldrig under sitt 12 år långa äktenskap aldrig har haft sex.
- Men ni tvekade aldrig att gifta er? undrar jag.
- Inledningsvis var det inte något problem att vi inte hade sex, inget alls faktiskt! Och att inte gifta oss var liksom inte något vi över huvud taget övervägde. Med utmattningssyndrom för mig och diskbråck för honom blev det egentligen bara ganska praktiskt att ingen av oss ville ha sex. Så under ett par år så var allt jolly dandy! Vi pratade om det då och var ense om att det ju var bra att ingen av oss var särskilt sugen - för även om det var udda, så var det ju inte problematiskt.
- Gör även vardaglig beröring som kramar och närhet ont? undrar jag försiktigt.
- Ja. Jag, som behöver beröring för att inte bli helt knäpp, får i princip be om en kram och den varar aldrig längre än kanske femton sekunder upp till en halv minut. Det är en förbaskat jobbig situation, för jag vill ju inte utsätta honom för obehag - men jag behöver bli berörd fysiskt. Tack gode Gud för hunden. Det har nog räddat min mentala hälsa - och en mer klappad och ompysslad hund får du leta efter.
- Hur har det här påverkat er förhållande förutom rent sexuellt?
- Egentligen så betraktar jag vårt äktenskap som rätt idealiskt - om vi bortser från den där lilla... detaljen. Jag älskar honom och jag vet att han älskar mig - och vi har samma värderingar och många liknande intressen. Det som gjorde att han blev mer än en kollega har ju bara blivit mer med åren och vi har ett förhållande som många avundas, faktiskt ...men de vet å andra sidan inte om att vi inte har sex över huvud taget.
Jag som är så extremt beroende av närhet och jag även av sex blir ju väldigt ledsen men som vanligt också väldigt lösningsfokuserad. Dumt jag vet, efter 12 år har så klar Anette provat allt men jag måste ju fråga.
- Pratar ni om det?
- Jag lyfte frågan för drygt ett år sedan - och möjligheten att kanske vända mig utanför äktenskapet för att kunna få sex. Han sa, dessvärre, blankt nej på det. Han kunde inte föreställa sig den lösningen. Jag inser att jag kommer att behöva lyfta frågan igen vad det lider, det är en situation som gränsar till ohållbar, men jag vill inte för allt smör i Småland riskera att förlora honom. Överväger om det skulle vara lättare för honom att låta mig träffa en kvinna eller möjligen ett par.
- Och han skulle inte vilja vara med som åskådare? försöker jag.
- Han skämtar om det ibland, att vi måste leja in någon som jag kan ha sex med - det var det som gjorde att jag lyfte frågan sist. Nej, jag är nästan hundra på att han inte skulle kunna vara åskådare. Det hade varit en perfekt lösning för mig, men mina egna sexuella preferenser är ganska breda. Hittills har jag försökt hantera min lust genom att jag har konton på ett par olika sexuellt inriktade sajter - men jag är väldigt tydlig med att jag inte är där för att faktiskt träffa någon och ha sex. Men att skriva med kvinnor och män, det tillåter jag mig. Utöver det, så skriver jag i perioder ner mina sexfantasier - du har ju fått ta del av en av dem och den var ju dessutom inte en ren fantasi, utan baserad på verkligheten. (Car trouble)
- Du har inte övervägt att vara otrogen, bara för att få den kroppsliga närheten.
- Jag har haft ett par små snedsteg och det är väl det som gör att jag fortfarande inte gått i bitar. Han känner inte till dem - och hur moraliskt förkastligt det än må vara, så avser jag fortsätta hålla honom i ovetskap.
Att inte kunna få eller ge sex är något vi inte pratar om. Det är liksom självklart på något sätt. Sen är det lika självklart att man ska gnälla på att partnern inte vill lika ofta som en själv efter några år. Men att inte ha sex alls det är tabu så jag berättar för Anette hur min tankar går:
- Jag tänker att det finns mycket skuld och skam i att inte kunna ge dig det du behöver och i att behöva något han inte kan ge.
- Gud ja, det måste vara fruktansvärt jobbigt för min man att befinna sig i den sits han gör. Han är uppvuxen i ett mycket konservativt hem där pappa gick till chefsjobbet och tog hem kollegor till hemmet där mamma var värdinna. Så nu har min man alltså följande sits: han är sjukskriven och sitter hemma hela dagarna. Det är frugan som går till jobbet och som tar hem pengar till hemmet. Han får förvisso bidrag, men om han vill köpa något lite dyrare, så måste han i princip fråga mig. Han kan inte ge sin fru sex, något som hon längtar efter. Det är en otroligt avmaskuliniserad sits och så har vi smärtorna och de där tunga värktabletterna uppepå det.
- Leder det här till konflikter mellan er?
- Överraskande sällan, faktiskt. Vi grälar oerhört sällan. Faktum är att hittills under vårt äktenskap, så har vi egentligen bara haft ett enda stort gräl... och det var INTE som en skulle kunna tro den där diskussionen för dryga året tillbaka.
- Sover ni ihop då?
- Vi sover tillsammans, ja. Fast hunden sover oftast mittemellan.
- Så rent krasst har du inte haft sex på tolv år och vet inte när de kommer hända, konstaterar jag nästan lika frustrerad som Anette.
- Korrekt. Vi har inte haft sex på tolv år, snart tretton och det är osäkert OM vi kommer att ha sex igen.
Det måste finnas massor av frustration som Anette behöver ventilera, vem pratar hon med om det här förbjudna ämnet?
- Jag har egentligen inte någon att prata med om det här. Det kommer upp en del på de internetforum jag är aktiv på, men jag har inte någon att prata med öga mot öga. Min syster känner till problematiken, men det känns lite konstigt att diskutera med henne - särskilt som jag känner det som om jag sviker min mans förtroende genom att erkänna för någon hur jobbigt jag tycker att det är.
Där är den igen skammen och skulden, kanske det svåraste i alltihop.
Att inte kunna ha sex är ju inte samma sak som att inte kunna ge njutning till någon annan så jag frågar om han smeker henne och ger henne njutning på så sätt.
- Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som är orsaken, men nej - han smeker mig inte. Jag kan tjata mig till att bli smekt över armen eller så ett par sekunder - och jag har varit tydlig med att jag onanerar men han vill inte veta. Han tycker uppenbart att det är jobbigt. Gjorde faktiskt en liten kupp så sent som igår. Köpte mig en Magic Wand alldeles nyligen och den är så pass stor och BBBBRRRRR-ig i vibrationerna att den fungerar utmärkt att massera även nacken och övre delen av ryggen med så jag tog med den ner i soffan när vi drack kaffe och satte igång den för att massera nacken. Men det är ju ingen tvekan om att det är en sexleksak - och han tyckte att det var lite jobbigt. Det märktes tydligt.
För mig personligen skulle ett liv utan närhet kanske mer än sex vara ohållbart då kramar och mjuka smekningar är lika viktigt som syre för mitt välbefinnande.
- Ser du att du kommer stanna hos honom även om han motsätter sig att du träffa någon annan för sex? Kan du leva resten av livet utan sex? frågar jag.
- Åh jag vet inte, jag vet verkligen inte. Jag tror, om jag ska vara sanningsenlig, att jag börjar närma mig gränsen för hur mycket jag orkar med påtvingat celibat. Men jag vill INTE lämna honom. Jag vill inte men som jag ser det så finns risken att jag kommer att skaffa mig en älskare eller älskarinna i hemlighet.
Vi pratar lite om hur tydligt avsaknaden av sex blir när vi pratar om det och precis som flera gånger tidigare under vårt samtal lyfter hon vilken bra man han är. Hon säger med inlevelse:
- Han ÄR en fantastisk man. Det hade varit så mycket enklare om han hade varit en rövhatt. men det är han ju inte och det är ju inte hans fel att läget är som det är. Det är inte hans fel och det är inte mitt fel - det är bara en jävla sits.
Självklart är det en ingens fel men det gör ju inte situationen mindre jobbig.
Anette berättar:
- Jag har lyckats ganska bra att hålla ordning på min lust hittills med mina syndiga små sagor, mina sensuella foton och att publicera dem. Att få sexuell bekräftelse är viktigare än vad jag egentligen vill erkänna, även om det är från vilt främmande människor på en internetsajt. Men onani är inte och kommer aldrig att vara en fullgod ersättning för sex med en annan människa. Tyvärr. Jag önskar att det var så.
Nej onani kan inte ersätta sex då det är minst lika viktigt med den fysiska beröringen som själva orgasmen eller penetrationen.
Hon berättar om att hon träffat en manlig vän och hur det var fysiskt jobbigt att slutaa krama honom och jag förstår så väl. För tanken på att inte få kramas är nästan omöjlig att tänka.
När vi avslutar vårt samtal har över en och en halv timme sprungit iväg och det känns som jag har fått en ny vän.
Anette har nog precis som så många andra av mina intervjuoffer kommit in i mitt liv för att stanna. Tack för att du våga berätta om din situation och jag hoppas verkligen att ni hittar ett sätt som gör att ni båda kan leva vidare i ert äktenskap och vara lyckliga. Vill ni läsa mer av Anettes syndiga sagor hittar ni dem här
Kommentarer
Skicka en kommentar