Heta samtal om att vara trans

 Jag väntar på att fruns älskare ska komma hit så jag kan ta lite kaffe och titta på.

Svaret på min återkommande Har du några helgplaner-fråga på Instagram fick mig att haja till. Det stod ut bland bubblet, sexet med frun ja även från de som berättade att de planerade för en härlig trekant. Min nyfikenhet var väckt och jag ville förstås veta mer. 

Mannen som svarat var ingen jag haft någon större koll på i mitt flöde då han dykt upp rätt nyligen. Jonas som han hette verkade enligt en snabb koll i hans flöde vara en gift småbarnspappa med skägg som jobbade med något tyngre kroppsarbete. 

Jag skickade en snabb fråga “Åh hå, vill du inte vara med, bara titta på?”. Svaret kom direkt, “Det får vi se, jag hoppas på att de vill ha hjälp. Något finger vill man ju ha med i spelet.”

Jag önskar honom en het fredag kväll och efter en stund kommer ett nytt meddelande:
“Han messade nyss och frågade vad jag tänkte ha på mig. Svarade honom att det får han bestämma eftersom han är dominant mot oss båda när vi leker. Nu får vi se om det blir kostym eller klänning.”
Det här var ju bara för kul och jag svarar att jag hoppas på klänningen och lägger till att jag tror han blir toksnygg i en röd osäker på om hans kommentar är på skämt eller allvar.
Med ett gäng skrattgråtande emojis svarar han att “Jaså det tycker du. Funkar röd knälång? Vad har man för strumpbyxor till det svarta eller bruna?”
Svarta, svarar jag.
Fler skrattgråtande emojis följt av “Är nog inte så gott om sådana i garderoben. 
“Synd, annars hade jag gärna velat ha en bild” Fortfarande väldigt osäker på om han driver med mig. Nästa svar gör mig ännu mer nyfiken.
“Hahaha det vet jag inte om jag hade vågat och skicka en bild när jag inte vet vem du är”

Skrattet tystnar i mig, han driver inte med mig han skulle klä sig i knäkort klänning om det blev ordern. Tyvärr hinner jag inte fortsätta samtalet men försäkrar honom om att jag har tagit emot många hemligheter och inte har för vana att sprida dem vidare.

När jag åter är hemma kan jag inte låta bli att höra av mig och fråga vilken klädkod han fick. Till svar kommer en bild på en röd klänning och ett par högklackade svarta pumps. 
Min nyfikna intervjuarhjärna har vaknat och jag frågar:
- Gör det dig obekväm eller är det eggande att ta på dig klänningen?
Skrattande svarar Jonas:
- Både och jag är ju fortfarande “karl” i ansiktet och hårig på kroppen.
- Har jag förstått dig rätt om jag säger att du inte hade valt den här klädkoden själv?
- Nja kanske inte till 100% men det kan ju vara så att jag “råkade” beställa hem högklackade skor i stl

46. Testade att gå med dem i snön här om dagen, svårt och skrämmande om grannarna skulle se mig.

Jag blir så imponerad av människor som vågar leva ut sina fantasier och det berättar jag och som tack får jag ett par bilder där klänningen är på.

När jag frågar vad frun fick för klädkod blir svaret ett annat.
- Kort svart klänning, wetlook, knähöga stövlar, hårt sminkad och med manschetter runt händer och fötter “ifall att”. Nu är de på övervåningen och jag får vänta i källaren stund till nya order kommer.

Senare på kvällen hörs vi igen och Jonas berättar att älskaren hade haft jour och blivit tvungen att lämna så han hade fått nöja sig med att servera dem kaffe efter några rejäla daskar på rumpan.

Här någonstans ställer jag fråga jag funderat på under kvällen:
- Skulle du kunna tänka dig att vara med i ett Hetasamtal med mig.
- Hmm vad skulle vi ha för ett samtal, undrar han rätt skeptiskt.
- Jo jag blev rätt nyfiken på dina 46:or, erkänner jag.
Han säger ja och vi bestämmer oss för att höras nästa dag. Strax efteråt kommer en bild på en hel samling med snygga högklackade skor i storlek 46. Blir rätt imponerad då han har betydligt fler än jag.

Nästa dag sitter jag redo i soffan och jag får kasta mig in i ett nytt spännande ämne.
Vi fortsätter där vi slutade igår, med skor.
Jonas blir riktigt upprörd när han inser att jag som kvinna inte utnyttjar möjligheten att gå i läckra högklackade skor oftare.

 Och jag får återigen erkänna en av mina hang ups. Tills för bara typ ett år sen har jag knappt ägt ett par högklackade skor. När man som jag är 185 cm redan från start och maken dessutom stannar på 183 har jag känt mig lite obekväm med höga klackar. Peter har aldrig haft problem med att jag varit längre än honom och alltid uppmuntrat mig, man jag har tyckt att de varit jobbigt. Sen har det till helt nyligen även varit vissa problem med att hitta snygga skor i storlek 43.

Jonas skickar genast några länkar där de erbjuder läckra skor i lite större storlekar. För er som också behöver lite större skor rekommenderar han Skofeber, Bonprix och Zalando

Skrattande konstaterar han att det nog är tur att han inte är kvinna för då hade fötterna varit ömma, garderoben full och bankkontot tomt för han älskar skor.

Nu blir det oftast han fru som får ta emot hans kärlek för skor i form av snygga heels och stövlar även om det blir ett par eller två till honom själv också.

Plötsligt blir han allvarlig och säger:

- Det här med kläder och skor är så svårt. Man förväntas passa in i någon form eller mall. Gör man inte det blir det fel som när du blev lite ”störd” igår när vi pratade om vad som skulle vara rätt eller fel kläder.

Det är ju bara att krypa till korset och berätta att hur öppensinnig och fritänkande jag än ser mig som var det en stund där innan jag kunde placera Jonas i ett fack som kändes obekväm. Inte för att han skulle ha på sig klänning utan för att jag inte förstod varför och därför inte kunde sätta en etikett på honom. Det är pinsamt att erkänna men så var det. 

- När började ditt intresse för kvinnokläder?
- Oj det är läääänge sen, nån gång som barn när jag provade mormors och mammas kläder. Efter det har det gått upp och ner i perioder men nästan alltid i smyg och i ensamhet. Sen var det väl någon gång efter rätt mycket alkohol och snack om sex och olika läggningar. Där jag väl nämnde att jag var lite bi och kunde vara både dominant och undergiven beroende på situation och sällskap som det kom upp.

- Hur tog din fru det här med ditt specialintresse? frågar jag med viss rädsla. För oavsett vad jag läste igår känns det som en sak som människor kan reagera rätt olika på.

- Hmm, ja det är ju inte det lättaste ämnet att ta upp vid köksbordet att man gillar att “spöka ut sig”. Det blir sällan bra och jag kan ju knappt sätta ord själv på var i tjusningen ligger. Dessutom går det i vågor, ibland vill man nästan leva som kvinna sen går det månader utan att jag tittar åt den där lådan.

Jag känner att han glider undan frågan och frågar igen:
- Så hur gjorde du?
- Ja, han tvekar lite, jag försökte väl skämta om det lite i omgångar men så en dag råkade hon öppna ett paket från tradera med ett par skor i. Sen det fick det väl mogna lite kan man säga. Efter en tid blev det lite på skoj att jag klädde mig som kvinna när jag skulle bli förnedrad och undergiven.

Jonas gör en kort paus och fortsätter:
- Oftast är det när jag är ensam hemma som jag “leker” och experimenterar. 

Som kvinna är man ju fri att välja vilka kläder man vill utan att någon reagerar nämnvärt men som man är utbudet mindre och ramen för vad som är ok väldigt mycket tydligare. Men vad är det som är så lockande i kvinnokläder, materialen eller själva kläderna att få har klänning på sig.
- Ja det var ju bra fråga faktiskt som jag inte ens själv kan svara på som jag dessutom kanske inte tagit reda på. Men det har nog lite med material och kläderna. Även om jag klär mig dåligt som man.

Är ju fortfarande lite undrande till hur hans fru tar det här så jag frågar om de brukar prata om det här att Jonas gillar klänningar och skor.
Och jag tycker mig ana en viss sorg när han svarar:
- Det är väl inte så avslappnat och öppet som jag skulle önska, men visst pratar vi om det och vi tipsar varandra om om vi ser något snyggt på nätet.

- Tillbaka till där vi började, fruns älskare, hur träffade ni honom? 
Jonas skrockar lite och börjar berätta:
- Det är en rätt konstig historia egentligen, men vi känner varandra genom vårt gemensamma bilintresse. Han är en gammal klasskompis till en kompis mamma. Det hela började när han blev lämna av sin fru, vi började träffas och det ena ledde till det andra kan man väl säga. 
- Och han gillar att “förnedra” dig när ni leker tillsammans, passar jag på att fråga.
- Ja, ibland får jag vara med. Det kan vara att vi ska var två killkompisar som delar på en eskort eller att han låter mig “testa” hans “fru” och låter mig göra det han säger till mig.

Jag är väldigt lösningsfokuserad till min natur och vill ju alltid komma fram till ett varför så jag fortsätter med mina närgångna frågor:
- Men blir du sexuellt upphetsad av kvinnliga saker eller är det något annat som händer i dig?

Jonas tänker till innan han svarar:- Det är verkligen en bra fråga. Det är olika ibland är det upphetsande, andra gånger förnedrande och vid ytterligare andra tillfällen känner jag mig som en prinsessa.
Innan jag hinner komma med nästa fråga lägger han till:
- Det är lättare att ha oralsex med en man i klänning än i jeans och skjorta.
- Hmmm, att ge eller få, undrar jag.

- Ge!
- Men varför är det lättare att ge en avsugning i klänning än i jeans, är det rent mentalt?
- Ja det tror jag när man är naken spelar det mindre roll.

Jag går tillbaka till det här med att bli sexuellt upphetsad, så det hänger ihop?
- På något sätt så gör det väl det. När jag var yngre blev jag galet kåt och onanerade i min ensamhet numera ligger den stilla och mjuk om jag bara byter om och ”leker” när jag är ensam hemma men det ger mig någon pirrande känsla invändigt.

Flera gånger under vårt samtal återkommer Jonas till att det är frågor han aldrig direkt tänkt på och hur mysigt och roligt de är att få prata med mig om det här. Får en känsla av att det är första gången han på allvar pratar med någon som inte dömer utan bara är uppriktigt och ärligt nyfiken vilket ju är både ärofyllt men också lite sorgligt.

Något jag reagerar på är att han talar om sig själv med en så negativ ton när han vid flera tillfällen berättar att han ”spökar ut sig”. När jag frågar om han skäms för den han är svarar han:
- Det är nog en skam och skräck för vad andra skulle tycka om de fick reda på det.
- Så när du uttrycka dig så har du på något sätt skyddat dig mot deras reaktioner genom att lägga orden i munnen på dem redan innan det sagt något?
- Jag vet att egentligen borde jag göra det här med mer stil för jag tycker ju att det är spännande. Men visst är det så som du säger att förminska och förlöjliga mig själv blir ett skydd.

Det visar sig också att hans fru kanske inte är fullt så stöttande och förstående som jag först trodde. Hon är inte helt bekväm med att han klär sig som kvinna men accepterar det inom ”rimliga” gränser. När vi pratar vidare verkar det som att hennes svårigheter med det hela bottnar i samma skam och skräck som Jonas - tänk om någon får veta!

Så numera använder Jonas sina kläder nästan uteslutande när han är ensam.

Samtalet med Jonas har berört mig djupt och jag blir ledsen och lite chockad över att vi inte kommit längre. Det är sexigt och hett att bli bunden, piskad och få stearin droppat över kroppen. Det är kanske inget man skriker ut på stan men har ändå rätt hög status inom sex. Swingerslivet med åtta tio personer som har sex i olika konstellationer är spännande och något många gärna berättar att de fantiserar om.

 Men om någon skulle få reda på att du gillar högklackade skor och klänning någon gång då och då skulle det kunna riskera ditt företag och din sociala ställning. Är inte det sjukt? Att Jonas är rädd för vad hans barn skulle behöva utstå om det blev känt vad han gör. Det känns som att vi pratar om något brottsligt, inte ett par skor.

Efter ett par dagar dyker det här meddelande upp i min inkorg och jag måste säga att det gjorde mig nästan lite gråtig.

“Jag funderat lite på några av frågorna om varför man törs "öppna" sig mer för någon man inte ens vet hur den ser ut eller ens vem som är bakom skärmen.

Svaret måste vara att du verkar vara varm o öppenhjärtad samt intresserad av att lyssna!”

Tack Jonas för att du vågade prata med mig och på så sätt kanske din historia kan väcka tankar och öppna upp till samtal om varför det är så otroligt tabubelagt. Jag önskar dig allt det bästa.